Wel. Jag fick ett riktigt rastlöst ryck och rensade hall och garderob för att stilla mig. Det positiva i det hela är utan tvekan hur jävla snyggt det blev! Wow. Och när jag mår dåligt eller känner mig rastlös så ÄLSKAR jag att rensa och slänga. - särskilt andras grejer ? (A) Men till mitt försvar frågade jag faktiskt Kaki om allt som var hennes. Men det blev ändå en papperspåse och den ska ut så fort Mamli kommer om cirkus 10 dagar och då känns det ialf mer tomt än nu. Jag har gjort detsamma i mitt rum till och från. Men jag borde görat oftare på detta humör ! Jag är mer onådig kring vad som ska sparas och inte då ! =P

   Menne.. Det blev Condeco och fika + vin (det var givetvis en gubbe i fönstret med ett glas rödtjut.. hur skulle jag kunna INTE-dricka-vin-då?) Noway.

  Hmf.. Skönt att det slutat regna, och ändå göt att solen inte lyser. Jag skulle ha än mer svårt för att plugga då. Hoppas med andra ord för min egen skull att det dåliga vädret fortsätter tills jag är klar med distansprovet (imorn) och arbetet kring aboriginerna i historia (söndag). Det blir så mycket enklare då. 


Annars.. har jag hittat tillbaka till Polarexpressen <3 En julig och oskyldig bild. Jag älskar människans psykologiska försvar; regression. Hitta tillbaka, gömma sig för krav/ansvar och glömma bort att man är äldre än 5-10 bast.
  Jag vill vara liten. Jag vill att Mamli ropar när det är frukost, lunch, middag. Jag vill leka dagarna i ända. Sova över hos bästisen på vardag och helger.. bygga trädkojor njuta av natur och väder när det är som bäst.. jag vill vara glad och obekymrad.. längta till alla krav och vuxenproblem jag visste skulle komma. Jag trodde att jag skulle älska dem. Jag har alltid varit självständig av egen vilja, numera är jag det emot min vilja.