Jag kan helt enkelt inte hålla mig ifrån det.. förr eller senare åker jag dit, och nu är jag där återigen.

    Jag är en sådan upp-och-ner- bana. Det värsta är att jag känner det som om jag för tillfället är
varken eller. Ingenting motiverar mig exempelvis... jag börjar till och med ifrågasätta min vilja att shoppa ( redan där skrämmer jag migjsälv) Det materiella har ju så länge varit min räddning till kortvarig lycka, som hos så många andra.

     Men vad ska jag göra ? Jag har redan förut gått igenom stadiet till depression, jag har redan varit där. Det är som ordspråket lyder "man kan inte stiga ner i samma flod två gånger". Jo för fan, visst går det! Men vill jag ? I slutändan kommer jag sluta där jag är nu. Värdelöst med andra ord.

     Jag har ingen ork att ta itu med plugg, jag har inget samvete som står över min vilja att göra ovettig skit utan mening. På så vis kommer jag ingenstans, och med min tidsoptimism blir det en jävligt dålig mix. Jag har inte ens någon disciplin. Inget får jag gjort (Jo, jag har varit hos frisören, jag diskar ibland, jag införskaffade mig en plattång, jag har varit ute med bebis i den goa solen, jag har... eh.. )

Jag ligger efter med all studieplanering... och snart är pengarna slut, och påfyllning blir det inte förrän nästa vecka tidigast fredag...

   Jag önskar att jag hade lite rampljus. Alla vill vi ha vad vi inte kan få eller inte har för tillfället. Sedan glömmer vi bort det vi fick tillslut.. men nu är det centrum och omgivning jag vill ha och behöver.
    Jag tappar egentligen inte orken. Det är inte energi som inte finns.. jag behöver bara vilja. Jag är somsagt en jävla åsna till enveten när det gäller, och just nu .. är jag inte åsna annat än en lat sådan..
  Jag behöver förändring! Pengar, inkomst... resa, nya människor.. jag behöver glömma gamla mig och leta nytt.