Jag har egentligen bara funderat flyktigt på det fram tills nu. Men för en gångs skull tog jag mig tiden att utforska klinkiker i göteborg, kommentarer samt.. priser. 
     Det känns som något jag behöver  (inte behöver som i;
 "Jag är så ytlig att jag vägrar lämna hemmet utan näsoperation i åtanke") .. det är nog mer av den omfattning att jag vill ha den. Jag vill ta risken att det misslyckas, jag vill ta chansen att det blir superbra, att jag blir mer än nöjd, att jag kan börja tycka om just den delen av kroppen och ansiktet. 

    
   Jag tar risken att vilja fortsätta operera... jag tar risken att det inte blir som ja tänkt mig. Näsan jag har nu är i sin tur definitivt inte vad jag tänkt mig, så vad har jag egentligen att förlora ? 

    Det värsta är att lånen kräver en viss årsinkomst, nu slutar jag iofs i sommar, så ifall jag jobbar sönder under sommar och höst så kanske jag hamnar på det minimum som är obligatoriskt. I annat fall får jag helt enkelt ta det till året efter.. 
   Ja. jag är en människa med självförtroende, och jag har inga problem med att hävda mig inför andra.. mitt problem ligger i att jag inte är nöjd över vad jag ser när jag ser på mig.. Oh jävlar, den var ny ? Nej, jag vet att många ungdomar tror sig tycka likadant,  och att det egentligen handlar om att trivas med sig själv, eftersom en förändring bara leder till en annan förändring. 

  Men nu sitter jag här.. jag kommer leva i (förhoppningsvis)  40 - 50 år till ... kanske längre ? och jag vill göra det. Tänk dig att se dig i spegeln  och se en näsa du aldrig trodde skulle sitta på dig.. galet.. Galet bra. 


 Ni ser ju vilken skillnad det kan bli.