Det verkar faktiskt inte annat.
     Det blev utgång igår,. med exet och hans polare. Och.. jag träffade faktiskt på en klasskamrat sedan
grundskolan (4an!) som.. nåväl. Han var definitivt inte sen på att alldeles för tydligt visa sitt intresse. Nog för att det
vågas mer när man druckit, men come on. Det kan verkligen inte bli så extremt tackvare alkohol. Eller oh nej,
så var ju fallet! Röka rökat.

   Värdelöst.
Det var lite "flattering" till en början. Sedan bara otroligt smaklöst givetvis. Fast det kanske var vad som behövdes?

     Dessutom träffade jag världens sötaste och goaste tjej på toan (jäs, väldigt många kontakter knyts här inne, ngt att lägga på minnet pojkar ? One of all the worlds famous secrets .. )
 
Hon skulle hooka upp mig med ngra av hennes polare sa hon, eftersom jag minsann var så sjukt mycket sötare än vad jag själv verkade inse, vilket jag bestämt avvisade, men komplimanger skall icke gå till spillo.
    Dessa pojkar var iofs inget att ha, skägg är inte min grej, och de såg allihop ut som gammel.. eäh.

Anyhow.. Alla dessa sammanträffanden är bara ngra i raden av alla de möjliga potentiella dejter jag skulle kunnat få.. och aldrig har det fallit mig i smaken. Jag vill inte ha ngn annan än Exet.

    Han blev ju kvar på trädgårn ngn timme när jag åkte hem. Jag kände mig inte up for it.. vi var alldeles för få.. och det blev inget dansande.. vilket är väldigt mkt needed för krog-mående. Dessutom ville jag hem till bebis! Däremot ville han inte stanna kvar.. och väl hemma ringde han som om ngt väldigt allvarligt hänt. Det var lite läskigt först, jag förstod ju inte.

   Men äntligen  kom vi fram till det oundvikliga; HUR ska vi göra? Vi är varandras Ex men beter oss som om vi fortf vore tillsammans.. vilket inte alls känns särskilt utvecklande.
   Mycket tjöt.. mycket tankar.. och det är bestämt VI igen.

Jag kände mig både lättad och.. glad. Var gång han säger att han inte vill ha ngn annan, eller tror sig kunna hitta ngn annan.. när han igår sa att "det låter löjligt eftersom vi bara är 20 bast för fan.. men det känns rätt"
   Kan man annat än känna sig som världens mest speciella i hela världen?

Min finaste finaste ****, here we come ! Once again..

  Precis som Exet sa.. verkar det som om vi verkligen ansträngt oss för att ta oss tillbaka till det singelliv vi båda hade för ett år sedan. Men.. det har verkligen inte fungerat, och vi har ändå försökt i cirkus.. 5 månader om jag inte har fel. Det har inte fungerat ett skit.. iofs tror jag att det är för att vi levt som om vi vore allt annat än singlar redo för marknaden.

     Det har helt enkelt inte funnits anledning? Jag jämför alla jag ser med honom, och ingen är honom lik, hur skulle ngn kunna vara ? Jag tror och hoppas att vi fixar dethär nu.. det är som om vi är födda till att passa ihop ibland och tvärtom andra gånger.. på det sättet är vi "de rätta" men inte på ngt perfekt sätt. Tvärtom.. men det är väl det som gör det hela så bra också ? I donno --