Exets inlines! Åka eller inte åka ? (dag med solarium och sushi)
Haha, han kom tydligen åkandes med dem igårkväll, och nu lämnade han dem till sitt öde hemma hos mig. Jag blev fanme sugen på att dra ut och åka. =P Galet längesen, man ser ju inte folk åka inlines längre, eller gör man ?
Åker du ? Äger du ens ngra ?
Hittills har jag ialf vart och solat (gutt), det börjar äntligen synas lite lite nu. Men det är ju inte världens högeffekt på dem, även om personalen säger till mig att de är grymt bra. Jag har ju min mamlis gamla solarier och bänkar att jämföra med.. och där snackar vi negerbrun efter tre ggr... men jag antar att detta är hälsosammare. Ngt gott för det alltså med sig.
Anyhow. bebis och jag har givet vart ute på promenix och käkat sushi, awlrajt - sarasala åt, bebis fick bara göra mig sällskap. =) Sushi kan jag helt enkelt aldrig tröttna på.. sommarmat, enkelt, lättätet, känns.. fräscht och det är nyttigt. Vafaun, kolla in alla japaner.. de lever väl mycket på rå fisk och ris ? Det och en hut då och då (vin för min del) och jag lär ju leva länge länge. ''
Åker du ? Äger du ens ngra ?
Hittills har jag ialf vart och solat (gutt), det börjar äntligen synas lite lite nu. Men det är ju inte världens högeffekt på dem, även om personalen säger till mig att de är grymt bra. Jag har ju min mamlis gamla solarier och bänkar att jämföra med.. och där snackar vi negerbrun efter tre ggr... men jag antar att detta är hälsosammare. Ngt gott för det alltså med sig.
Anyhow. bebis och jag har givet vart ute på promenix och käkat sushi, awlrajt - sarasala åt, bebis fick bara göra mig sällskap. =) Sushi kan jag helt enkelt aldrig tröttna på.. sommarmat, enkelt, lättätet, känns.. fräscht och det är nyttigt. Vafaun, kolla in alla japaner.. de lever väl mycket på rå fisk och ris ? Det och en hut då och då (vin för min del) och jag lär ju leva länge länge. ''
Näsplastik !
Jag har egentligen bara funderat flyktigt på det fram tills nu. Men för en gångs skull tog jag mig tiden att utforska klinkiker i göteborg, kommentarer samt.. priser.
Det känns som något jag behöver (inte behöver som i;
"Jag är så ytlig att jag vägrar lämna hemmet utan näsoperation i åtanke") .. det är nog mer av den omfattning att jag vill ha den. Jag vill ta risken att det misslyckas, jag vill ta chansen att det blir superbra, att jag blir mer än nöjd, att jag kan börja tycka om just den delen av kroppen och ansiktet.
Jag tar risken att vilja fortsätta operera... jag tar risken att det inte blir som ja tänkt mig. Näsan jag har nu är i sin tur definitivt inte vad jag tänkt mig, så vad har jag egentligen att förlora ?
Det värsta är att lånen kräver en viss årsinkomst, nu slutar jag iofs i sommar, så ifall jag jobbar sönder under sommar och höst så kanske jag hamnar på det minimum som är obligatoriskt. I annat fall får jag helt enkelt ta det till året efter..
Ja. jag är en människa med självförtroende, och jag har inga problem med att hävda mig inför andra.. mitt problem ligger i att jag inte är nöjd över vad jag ser när jag ser på mig.. Oh jävlar, den var ny ? Nej, jag vet att många ungdomar tror sig tycka likadant, och att det egentligen handlar om att trivas med sig själv, eftersom en förändring bara leder till en annan förändring.
Men nu sitter jag här.. jag kommer leva i (förhoppningsvis) 40 - 50 år till ... kanske längre ? och jag vill göra det. Tänk dig att se dig i spegeln och se en näsa du aldrig trodde skulle sitta på dig.. galet.. Galet bra.
Ni ser ju vilken skillnad det kan bli.
Det känns som något jag behöver (inte behöver som i;
"Jag är så ytlig att jag vägrar lämna hemmet utan näsoperation i åtanke") .. det är nog mer av den omfattning att jag vill ha den. Jag vill ta risken att det misslyckas, jag vill ta chansen att det blir superbra, att jag blir mer än nöjd, att jag kan börja tycka om just den delen av kroppen och ansiktet.
Jag tar risken att vilja fortsätta operera... jag tar risken att det inte blir som ja tänkt mig. Näsan jag har nu är i sin tur definitivt inte vad jag tänkt mig, så vad har jag egentligen att förlora ?
Det värsta är att lånen kräver en viss årsinkomst, nu slutar jag iofs i sommar, så ifall jag jobbar sönder under sommar och höst så kanske jag hamnar på det minimum som är obligatoriskt. I annat fall får jag helt enkelt ta det till året efter..
Ja. jag är en människa med självförtroende, och jag har inga problem med att hävda mig inför andra.. mitt problem ligger i att jag inte är nöjd över vad jag ser när jag ser på mig.. Oh jävlar, den var ny ? Nej, jag vet att många ungdomar tror sig tycka likadant, och att det egentligen handlar om att trivas med sig själv, eftersom en förändring bara leder till en annan förändring.
Men nu sitter jag här.. jag kommer leva i (förhoppningsvis) 40 - 50 år till ... kanske längre ? och jag vill göra det. Tänk dig att se dig i spegeln och se en näsa du aldrig trodde skulle sitta på dig.. galet.. Galet bra.
Ni ser ju vilken skillnad det kan bli.
Nåväl, nu blir det personligt.
Jag kan helt enkelt inte hålla mig ifrån det.. förr eller senare åker jag dit, och nu är jag där återigen.
Jag är en sådan upp-och-ner- bana. Det värsta är att jag känner det som om jag för tillfället är
varken eller. Ingenting motiverar mig exempelvis... jag börjar till och med ifrågasätta min vilja att shoppa ( redan där skrämmer jag migjsälv) Det materiella har ju så länge varit min räddning till kortvarig lycka, som hos så många andra.
Men vad ska jag göra ? Jag har redan förut gått igenom stadiet till depression, jag har redan varit där. Det är som ordspråket lyder "man kan inte stiga ner i samma flod två gånger". Jo för fan, visst går det! Men vill jag ? I slutändan kommer jag sluta där jag är nu. Värdelöst med andra ord.
Jag har ingen ork att ta itu med plugg, jag har inget samvete som står över min vilja att göra ovettig skit utan mening. På så vis kommer jag ingenstans, och med min tidsoptimism blir det en jävligt dålig mix. Jag har inte ens någon disciplin. Inget får jag gjort (Jo, jag har varit hos frisören, jag diskar ibland, jag införskaffade mig en plattång, jag har varit ute med bebis i den goa solen, jag har... eh.. )
Jag ligger efter med all studieplanering... och snart är pengarna slut, och påfyllning blir det inte förrän nästa vecka tidigast fredag...
Jag önskar att jag hade lite rampljus. Alla vill vi ha vad vi inte kan få eller inte har för tillfället. Sedan glömmer vi bort det vi fick tillslut.. men nu är det centrum och omgivning jag vill ha och behöver.
Jag tappar egentligen inte orken. Det är inte energi som inte finns.. jag behöver bara vilja. Jag är somsagt en jävla åsna till enveten när det gäller, och just nu .. är jag inte åsna annat än en lat sådan..
Jag behöver förändring! Pengar, inkomst... resa, nya människor.. jag behöver glömma gamla mig och leta nytt.
Jag är en sådan upp-och-ner- bana. Det värsta är att jag känner det som om jag för tillfället är
varken eller. Ingenting motiverar mig exempelvis... jag börjar till och med ifrågasätta min vilja att shoppa ( redan där skrämmer jag migjsälv) Det materiella har ju så länge varit min räddning till kortvarig lycka, som hos så många andra.
Men vad ska jag göra ? Jag har redan förut gått igenom stadiet till depression, jag har redan varit där. Det är som ordspråket lyder "man kan inte stiga ner i samma flod två gånger". Jo för fan, visst går det! Men vill jag ? I slutändan kommer jag sluta där jag är nu. Värdelöst med andra ord.
Jag har ingen ork att ta itu med plugg, jag har inget samvete som står över min vilja att göra ovettig skit utan mening. På så vis kommer jag ingenstans, och med min tidsoptimism blir det en jävligt dålig mix. Jag har inte ens någon disciplin. Inget får jag gjort (Jo, jag har varit hos frisören, jag diskar ibland, jag införskaffade mig en plattång, jag har varit ute med bebis i den goa solen, jag har... eh.. )
Jag ligger efter med all studieplanering... och snart är pengarna slut, och påfyllning blir det inte förrän nästa vecka tidigast fredag...
Jag önskar att jag hade lite rampljus. Alla vill vi ha vad vi inte kan få eller inte har för tillfället. Sedan glömmer vi bort det vi fick tillslut.. men nu är det centrum och omgivning jag vill ha och behöver.
Jag tappar egentligen inte orken. Det är inte energi som inte finns.. jag behöver bara vilja. Jag är somsagt en jävla åsna till enveten när det gäller, och just nu .. är jag inte åsna annat än en lat sådan..
Jag behöver förändring! Pengar, inkomst... resa, nya människor.. jag behöver glömma gamla mig och leta nytt.
I wanna I wanna.. I need
To win!
.. Ohja. =)
Jag vill vinna presentkort a la' H&M från Kissie.
Btw. Snart är jag påväg till skolan, för att skriva ett prov jag är allt annat än motiverad till.. jag vill bara få ett slut på allt vad gäller plugg. Önskar att jag bara kunde sussa bort tiden ibland. ''
I've tried.. och det hjälper vare sig min situation, mitt samvete eller min mentala hälsa...
.. Ohja. =)
Jag vill vinna presentkort a la' H&M från Kissie.
Btw. Snart är jag påväg till skolan, för att skriva ett prov jag är allt annat än motiverad till.. jag vill bara få ett slut på allt vad gäller plugg. Önskar att jag bara kunde sussa bort tiden ibland. ''
I've tried.. och det hjälper vare sig min situation, mitt samvete eller min mentala hälsa...
Bild på finaste finaste bebis! ;)
Bästa frisörsalong i Göteborg ?
Jag kan inte annat än rösta för Christers Hair, (deras hemsida är under uppbyggnad) jag kommer aldrig någonsin så länge jag lever gå till något annat ställe om det inte är absolut kris och ett extremt måste.
Det är de som bor - höll jag på att skriva, jag menar befinner sig vid bl.a. kompassen, en rulltrappa upp. Jag går alltid hos Tina (bortsett från en gång då hon var upptagen och jag inte ville invänta, då fick jag en tjej nykommen hem från Australien - Ohmy, hon var minst lika bra, I'm tellin' you.
Endast bra omdömen från denna frisörsalong. Dessutom antecknar de ju varenda gång du är där, så de minns precis vad du gjorde; allt från färg, klippning, stil osv. osv. Jag älskar det verkligen. Man känner sig så sjukt omhändertagen. Att det inte är billigast i stada skiter jag fullständigt i..
Ska det vara så ska det fanme vara bra - NEJ - bäst!
Det är just till Christers Hair jag ska styla mig på onsdag morron kl 09! <3 Längtar sönder.
Det är de som bor - höll jag på att skriva, jag menar befinner sig vid bl.a. kompassen, en rulltrappa upp. Jag går alltid hos Tina (bortsett från en gång då hon var upptagen och jag inte ville invänta, då fick jag en tjej nykommen hem från Australien - Ohmy, hon var minst lika bra, I'm tellin' you.
Endast bra omdömen från denna frisörsalong. Dessutom antecknar de ju varenda gång du är där, så de minns precis vad du gjorde; allt från färg, klippning, stil osv. osv. Jag älskar det verkligen. Man känner sig så sjukt omhändertagen. Att det inte är billigast i stada skiter jag fullständigt i..
Ska det vara så ska det fanme vara bra - NEJ - bäst!
Det är just till Christers Hair jag ska styla mig på onsdag morron kl 09! <3 Längtar sönder.
Videoblogg 2 - Dagens Mission
Första dagen SPORTLIFE !
Wäo..
Det värsta är att jag verkligen inte ser bra ut på gymmet när jag gymmar. Det går helt enkelt inte att se bra ut. Det knasiga är att alla andra på något underligt vis får till det ?
Särskilt pojken som började "gå uppvärmning" på joggningmaskinen bredvid mig...
Bussigt. Där springer jag med håret spretigt, utsläppt (uppsatt ser ännu värre ut), utan skor (jag valde bort de med stålhätta som är de enda jag äger som ser ut som gymskor), och sprang i fotläste - endast sockar.
HERREJÄVLAR.. jag skämtar inte nu. Det var helt enkelt en riktigt dålig idé a la Sarasala. Det känns som om jag har sprungit på såntdär slip-papper man använde i slöjden, av vilket jag inte minns det riktiga namnet redigt.
I wont do it again.. istället lär jag köpa nya skor snarast. Imorrn kanske ? Innan historiaprovet kl 16.
Usch. Jag är verkligen inte motiverad för prov, eller plugg i övrigt. Vad är jag egentligen motiverad för ? Jobba - tjäna pengar - spara till resa och dra härifrån.
Det värsta är att jag verkligen inte ser bra ut på gymmet när jag gymmar. Det går helt enkelt inte att se bra ut. Det knasiga är att alla andra på något underligt vis får till det ?
Särskilt pojken som började "gå uppvärmning" på joggningmaskinen bredvid mig...
Bussigt. Där springer jag med håret spretigt, utsläppt (uppsatt ser ännu värre ut), utan skor (jag valde bort de med stålhätta som är de enda jag äger som ser ut som gymskor), och sprang i fotläste - endast sockar.
HERREJÄVLAR.. jag skämtar inte nu. Det var helt enkelt en riktigt dålig idé a la Sarasala. Det känns som om jag har sprungit på såntdär slip-papper man använde i slöjden, av vilket jag inte minns det riktiga namnet redigt.
I wont do it again.. istället lär jag köpa nya skor snarast. Imorrn kanske ? Innan historiaprovet kl 16.
Usch. Jag är verkligen inte motiverad för prov, eller plugg i övrigt. Vad är jag egentligen motiverad för ? Jobba - tjäna pengar - spara till resa och dra härifrån.
Lots and lots of money just for me! <3
Ett fatise-träd av pengar. Mitt är kanske inte riktigt så fett. Men fortfarande riktigt nice. Min utbetalning från Ancoria har nämligen äntligen infunnit sig på mitt konto. Jag visste att de skulle komma idag (MEN.. eftersom det är fredag kan ju allt gå fel - och sen tvingas jag vänta hela helgen till måndag...) Aldrig i livet. Idag ska jag ju dessutom ut med syskonen och shoppa på stan!... Vilket påminner mig om att jag inte vet varken tid eller .. ah, tid.
Däremot vet jag att jag ska glo på Balklänning, skor, smink, and.. u name it.
- Vetu vad ?
- Neeh ?
- Jag kommer ha den snyggaste tjejen på balen.
- haha, troru ?
- nej, jag vet.
Ooh, Älsklings Exet. Han må ha varit onykter när han sa det igår natt, Men... vem kan bli annat än gla' av att höra det ?
Haha, och vet ni vad som kom sen ?
- Det värsta är väl att jag kommer få bära rosa..
Grr, så då har vi ingen kris med andra ord. Ifall Sala vill ha en rosa klänning så har Sarasala en rosa klänning och Exet får strunta i sitt oranga. =) Den gillar vi!
Öron, axlar knä och tå.. knä och mun
jag vet att sången inte går så. Men det var väl jävlar.. det känns verkligen som om käken ska hoppa ur led ?
Inte för att jag tror att den ska görat, men det är lika besvärligt att känna det så. Dels gör det lite, lite ont. Men sen så är det mest ett riktigt störande inslag eftersom jag nu hela tiden medvetet sträcker och tuggar/biter för att få ordning på skiten. Men det går inte.
Dessutom strular vänster öra också. Vad ÄR detta för fockin' sjuka ? Det stör mig grovt och jag vill inte ha det såhär längre. Jag lovar att det är förra veckan som påverkat min karma.
- HEJ JAG HAR INFLUENSAN.. och kan helt enkelt inte skriva prov idag.. eller gå på datan i morrn.
Jä right. Som om mina pengaproblem jag hela tiden förvärrar inte är tillräckligt ?
Jag har fortf. GBG's spårvägar att betala. Sedan det jävla lånet som ingen bör veta om. Jag trodde dessutom att jag betalade av det.. nu har jag insett att jag bara betalar räntan. Haha.. eeh.. så onödigt.
I och för sig hade jag inte haft bebis ifall jag inte tagit lån, och dessutom har jag 4,5 år kvar att betala av 'et. Nu menar jag inte att det ska bli direkt roligt att äntligen börja jobba och tjäna pengar igen och få leva lite flott- Igen. Eftersom jag nu måste betala dethär lånet först. Fast säg att jag gör av med 1000 kr varje månad.. då har jag bara 10 månader att betala, sedan är jag fri!
Ps. Vilken dumsnut jag är. Nu vet alla hur mycket jag står i skuld. ;)
Fabulous.
Inte för att jag tror att den ska görat, men det är lika besvärligt att känna det så. Dels gör det lite, lite ont. Men sen så är det mest ett riktigt störande inslag eftersom jag nu hela tiden medvetet sträcker och tuggar/biter för att få ordning på skiten. Men det går inte.
Dessutom strular vänster öra också. Vad ÄR detta för fockin' sjuka ? Det stör mig grovt och jag vill inte ha det såhär längre. Jag lovar att det är förra veckan som påverkat min karma.
- HEJ JAG HAR INFLUENSAN.. och kan helt enkelt inte skriva prov idag.. eller gå på datan i morrn.
Jä right. Som om mina pengaproblem jag hela tiden förvärrar inte är tillräckligt ?
Jag har fortf. GBG's spårvägar att betala. Sedan det jävla lånet som ingen bör veta om. Jag trodde dessutom att jag betalade av det.. nu har jag insett att jag bara betalar räntan. Haha.. eeh.. så onödigt.
I och för sig hade jag inte haft bebis ifall jag inte tagit lån, och dessutom har jag 4,5 år kvar att betala av 'et. Nu menar jag inte att det ska bli direkt roligt att äntligen börja jobba och tjäna pengar igen och få leva lite flott- Igen. Eftersom jag nu måste betala dethär lånet först. Fast säg att jag gör av med 1000 kr varje månad.. då har jag bara 10 månader att betala, sedan är jag fri!
Ps. Vilken dumsnut jag är. Nu vet alla hur mycket jag står i skuld. ;)
Fabulous.
1. Dagens tanke (under datalektion)
Jo, jag tar det snabbt. Det bara slog mig under spårvagnsresan på väg hem. Iofs känner jag igen den, så jag gör väl fint i att skriva ner den så kanske jag slutar tänka på't.
Hur vore det ifall man hade kunnat tillaga sten? Alltså att koka den t.ex. så att den blev som en mjuk geléklump! Inte som potatis, den är ju lite halvmjölig och faller sönder. Naeh, den ska vara som en fast geléklump. Fatta vad roligt att skära igenom ngt som brukade vara så hårt hur enkelt som helst. Hur skulle den smaka ?
Så jävla grymt.
I'm done.
Hur vore det ifall man hade kunnat tillaga sten? Alltså att koka den t.ex. så att den blev som en mjuk geléklump! Inte som potatis, den är ju lite halvmjölig och faller sönder. Naeh, den ska vara som en fast geléklump. Fatta vad roligt att skära igenom ngt som brukade vara så hårt hur enkelt som helst. Hur skulle den smaka ?
Så jävla grymt.
I'm done.
Denna jävla halsen..
Det är verkligen pain in the ass att ha såhär fuckat ont.
Så fort du vaknar är det som om någon tryckt ner en lastbil halvvägs och sen ångrat sig - dragit ut den - och nu sitter jag
här med alla äckliga skavsår. Dessutom är det skoladags. Jag gjorde en fuling och ställde inte klockan, min tanke var att ifall jag vaknar i tid .. då är det meningen att jag ska gå, ifall jag inte gör.. well. Då slipper jag.
Nu vaknade jag som ni ser i tid. Lektionen börjar 10.40
Jag suger Mucoangin hela tiden, det känns som om munnen domnat av ngt. Vilket är bra, halsen börjar göra likadant.
HEY, vet ni vad jag gjorde igår ? Jag nös. Men det var mig en sjujävla upplevelse, jag trodde aldrig att det skulle kunna göra så ont, på ngt vis lät jag nämligen halsen ta hand om skiten (vilket jag antagligen gör automatiskt) så att det blev som värsta host-nysningen, med ?
Ja, och hurfan slutade det ? Painful. Really really painful. Alla tabletters verkan jag tuggat upp.. som bortblåst.
Märkligt.
Så fort du vaknar är det som om någon tryckt ner en lastbil halvvägs och sen ångrat sig - dragit ut den - och nu sitter jag
här med alla äckliga skavsår. Dessutom är det skoladags. Jag gjorde en fuling och ställde inte klockan, min tanke var att ifall jag vaknar i tid .. då är det meningen att jag ska gå, ifall jag inte gör.. well. Då slipper jag.
Nu vaknade jag som ni ser i tid. Lektionen börjar 10.40
Jag suger Mucoangin hela tiden, det känns som om munnen domnat av ngt. Vilket är bra, halsen börjar göra likadant.
HEY, vet ni vad jag gjorde igår ? Jag nös. Men det var mig en sjujävla upplevelse, jag trodde aldrig att det skulle kunna göra så ont, på ngt vis lät jag nämligen halsen ta hand om skiten (vilket jag antagligen gör automatiskt) så att det blev som värsta host-nysningen, med ?
Ja, och hurfan slutade det ? Painful. Really really painful. Alla tabletters verkan jag tuggat upp.. som bortblåst.
Märkligt.
BALKLÄNNINGAR, vilken typ tycker du om?
Jag älskar de nedan.. bara som exempel. Den ena är ju faktiskt inte lika "fluffy" som de andra.
Men jag tycker sjukt mycket om att livet är något tajt - och att nedre är utvidgat som på bilderna.
Hon i gult där klänningen är längre bak och kortare fram - VILL HA.
NU är ju bara kruxet att Exet vill ha orange sån där gördel eller vad faun det heter, och jag vill ju
definitivt inte ha orange.. eller.. nämen.. nä, nej det vill jag inte. O.o
Hur löser man en sån kris ? =)
LOVILY, hur såg klänningen ut du hade ? Lyckades du komma överens med din motsatta part om färg osv ? ;)
UPPDATE - Måste se om mitt pingförsök fungerar,
Men jag tycker sjukt mycket om att livet är något tajt - och att nedre är utvidgat som på bilderna.
Hon i gult där klänningen är längre bak och kortare fram - VILL HA.
NU är ju bara kruxet att Exet vill ha orange sån där gördel eller vad faun det heter, och jag vill ju
definitivt inte ha orange.. eller.. nämen.. nä, nej det vill jag inte. O.o
Hur löser man en sån kris ? =)
LOVILY, hur såg klänningen ut du hade ? Lyckades du komma överens med din motsatta part om färg osv ? ;)UPPDATE - Måste se om mitt pingförsök fungerar,
Dagens måsten samt gårkvällens tatuerande och vinpimplande!
Så sant som det är,
Min lista ser ut som följer!
- Gå på historia lektionen (mitt sunda förnuft och min egen känsla slåss som in i helvete... men jag tror jag har lyckats förstnämnda har övertaget - förhoppningsvis).
- Sätta in pengar på banken
- Välja att betala antingen traderaannonser eller Göteborgsspårvägar. (Tough choice?) Iofs har G.S. väntat i snart e,5 månader för länge... jag har inte ens orkat öppna sista klagobrevet.
- Plugga ikapp distans (redan läst in mig, nu gäller det att låna böckerna som behövs)
- Som ovan fast tvärtom, lämna tillbaka böcker
- Skämma bort mig med en Asti som jag inte har råd med ? (inte redigt säker på denna sista punkt)
Så till igårkväll. Det blev en visit till Fröken P och hennes pojke, han skulle tatuera in en gemensam polare till honom och mitt Ex, så vi satt där allihop och umgicks, (de med öl och jäger, jag med vin givetvis). Det var skönt att fått något roligt gjort, fastän jag missade lite annat plugg jag kunde ha sysslat med ist.
Ändå en eloge till mig som faktiskt tog med mig boken, inte sant ? I slutändan blev den alltså dessvärre bara bökig att släpa på. Usch.
Han är så go deras polare, världens mest öppna, ärliga och gör-som-det-faller-mig-in typen.
Det är sådan jag brukar vara. T.o.m. han menar på att jag blivit mkt mer "seriös" och mogen, fifan O.o
Jag är ju fortf. den balla unga och dumma.. bara lite mer ledsen, och jag ska verkligen jobba tillbaka på det.
HUR ? JO..
ta da da daa...
SOLA, GYMMA, = Komma iform, slippa rastlöshet, för gott om tid, lite att göra... osv osv. KANON, vad sägs ?
299 kr / månad (om man är student) + 50 extra / månad ifall man vill bada vattenmassage och sola obegränsat hela månaden igenom.. dessutom får man vara på alla Sportlife i hela regionen + sist men inte minst.. kortet gäller på alla pass och på hela gymmet! =)
OH vad jag längtar!
Haha, Jag - komvuxbruden - ska på bal!
Jävlar.
Exet ringde just och hasplade ur sig;
- Du vill inte veta vad jag har gjort
- Gjort ? Vad ? Neehj
(allt hinner pendla mellan tankebanorna; han har tatuerat sig ngt helt sjukt, bestämt sig för att
hoppa av skolan, köpt ett hus i grekland där han ska flytta efter studendet för pengarna han
fick av försäkringskassan)
- Vill du gå på balen med mig ?
- Wha ? Balen ? skojaru?! JAG?
- Ja!
Jag är fortf. i typ chocktillstånd. Haha, - jag kommer ju lätt att känna mig som en normal student i slutändan,
det enda jag inte redigt får vara med om är själva studentdagen, men jag får ju uppleva både Exets och Lillsyrrans,
(och tidigare stora systeryster).
WHA. Ringde genast Fröken P (storasyster) och berättade nyheten, hon i sin tur var påväg till tatueraren.
Och nu ska vi alla tre systrar till stan på fredag och leta gärnet efter balklänningar och studentklänningar...
U name it.
I'M THRILLED - Fast samtidigt Cprädd. Donno Why.
Potentiella dejter sökes !
You've got it totally right !
Igår kväll umgicks jag med storasyster och lillsyster och henne pojke hemma hos de sistnämnda två. Det var faktiskt redigt mysigt och inget jag planerat från början. Utöver mys och vin; - Det var dessutom riktigt givande.
Nowadays kommer jag alltid in på ämnet kring mig och Exet, vi umgås ju somsagt som om vi vore tillsammans och
samtidigt är vi det inte.. vi vet att den andra FÅR och KAN träffa andra - men vi avskyr tanken och oroar oss i princip över det. Nu har jag iofs världens bästa Pinata (min bästa väninna) som redan tjötat om det faktum att jag måste gå vidare eller gå tillbaka, det är bara ett never-ending dilemma att köra på som vi två gör för tillfället.
.. I cannot NOT agree - can I ? Nepps.
SÅ... nu börjar det hända grejjer, jag ska mer allvarligt ta tag i Exet och förklara att vi inte kan släpa det såhär längre,
och sedan... nu kommer det bästa; Lillsysters pojke har ju mängder av affärskontakter och andra fina pojkar som skulle kunna fungera som potentiella dejter, det viktiga är egentligen att det inte är ett fylleragg på krogen, engångsligg får mig
inte att komma över exet.. det vet jag redan nu. That's not my thing. Inte för att jag måste vara i ett förhållande, men om jag ska lyckas glömma det jag redan har.. krävs mer än engångsligg. Jag måste få lite känsla för sexandet i sig för att inte känna det som om jag längtar tillbaka till kroppen jag redan känner så väl..
Men, finns det ett snygglo där ute i cyberrymden som söker ; Sök mig for fan. I Might need it. ; )
Igår kväll umgicks jag med storasyster och lillsyster och henne pojke hemma hos de sistnämnda två. Det var faktiskt redigt mysigt och inget jag planerat från början. Utöver mys och vin; - Det var dessutom riktigt givande.
Nowadays kommer jag alltid in på ämnet kring mig och Exet, vi umgås ju somsagt som om vi vore tillsammans och
samtidigt är vi det inte.. vi vet att den andra FÅR och KAN träffa andra - men vi avskyr tanken och oroar oss i princip över det. Nu har jag iofs världens bästa Pinata (min bästa väninna) som redan tjötat om det faktum att jag måste gå vidare eller gå tillbaka, det är bara ett never-ending dilemma att köra på som vi två gör för tillfället.
.. I cannot NOT agree - can I ? Nepps.
SÅ... nu börjar det hända grejjer, jag ska mer allvarligt ta tag i Exet och förklara att vi inte kan släpa det såhär längre,
och sedan... nu kommer det bästa; Lillsysters pojke har ju mängder av affärskontakter och andra fina pojkar som skulle kunna fungera som potentiella dejter, det viktiga är egentligen att det inte är ett fylleragg på krogen, engångsligg får mig
inte att komma över exet.. det vet jag redan nu. That's not my thing. Inte för att jag måste vara i ett förhållande, men om jag ska lyckas glömma det jag redan har.. krävs mer än engångsligg. Jag måste få lite känsla för sexandet i sig för att inte känna det som om jag längtar tillbaka till kroppen jag redan känner så väl..
Men, finns det ett snygglo där ute i cyberrymden som söker ; Sök mig for fan. I Might need it. ; )
Hi Guyz.. Aren't I Tyllucious? + Lite Ex-gossip
Jag sitter här i min nya SUPER-vackra tyllkjol á la Beyond Retro <3
Vill ni ha en bild ? Givet!
Den är så... bakelse, så prinsessa, så.. chic, så raffig, så frän, så jag, så happiness!
Och numera är den i min ägo. Waw.. jag känner inte ens ångest över pengarna jag
spenderade på den.. tvärtom, jag ser det som en definitiv investering... och det kan jag lova,
det dröjer inte alltför länge tills jag inhandlar mig minst en turkos och en ljust gammaldags rosa...
Vad gillar ni ?
Mitt Ex kom hemdrösandes till mig igår natt fastän jag först sa nej, vi surade i telen och la på,
två timmar senare kring 2-3 på natten knackar det givetvis på dörren..
Jag börjar närmare inse att det inte spelar ngn som helst roll vad jag säger nuförtin'. han kommer
hit när det passar honom anyhow. Ibland är jag iofs glad över det.. samtidigt som det irriterar mig
att han tar sig alltför stor frihet att gå emot vad JAG säger och hur jag vill ha det.
Huh... och sen skulle vi sexa, vilket jag alltid brukar vara med på, men i natt var det som om
jag ville straffa honom för att han kom hit.. för att han inte alltid bör få som han vill.. och för att jag
sa nej till en början, och såvida vill hålla fast vid det.
Samma jävla dravvel kommer givetvis upp...
- Vill du inte sexa med mig längre ?
- Har du träffat en annan nu?
- Det har hänt ngt, ellerhur? Jag ser det fanme på ditt leende
Självklart ler jag som ett fån åt allt dumt han slänger ur sig. Herregud, har han inte
hört talas om att det behövs humör och känsla för att sexa ibland ?
Nåväl... han slängde bort armen jag hade runt honom och vände sig om. Jag sa
ngra väl valda ord om hur illa jag tyckte han betedde sig, och gick för att sätta på TV;n
i ren trots.. men han sa inget.. och låg kvar.
Därför gick jag in och krävde en förklaring... vi tjötade i ngn minut om ditt och datt,
och sen tog han tag i mig för att jag skulle lägga mig bakom honom, vilket jag gjorde.
När tiden gick kände jag mer och mer för att ställa allt till rätta igen.. så jag smög
ner handen och.. awell.. jag trodde faktiskt att han sov, men han vaknade minsann till
liv någorlunda och lyckades genomföra sexakten. =) Dumma dumma exet...
Jag kan bara inte hjälpa att tycka om honom.
Vill ni ha en bild ? Givet!
Den är så... bakelse, så prinsessa, så.. chic, så raffig, så frän, så jag, så happiness!
Och numera är den i min ägo. Waw.. jag känner inte ens ångest över pengarna jag
spenderade på den.. tvärtom, jag ser det som en definitiv investering... och det kan jag lova,
det dröjer inte alltför länge tills jag inhandlar mig minst en turkos och en ljust gammaldags rosa...
Vad gillar ni ?
Mitt Ex kom hemdrösandes till mig igår natt fastän jag först sa nej, vi surade i telen och la på,
två timmar senare kring 2-3 på natten knackar det givetvis på dörren..
Jag börjar närmare inse att det inte spelar ngn som helst roll vad jag säger nuförtin'. han kommer
hit när det passar honom anyhow. Ibland är jag iofs glad över det.. samtidigt som det irriterar mig
att han tar sig alltför stor frihet att gå emot vad JAG säger och hur jag vill ha det.
Huh... och sen skulle vi sexa, vilket jag alltid brukar vara med på, men i natt var det som om
jag ville straffa honom för att han kom hit.. för att han inte alltid bör få som han vill.. och för att jag
sa nej till en början, och såvida vill hålla fast vid det.
Samma jävla dravvel kommer givetvis upp...
- Vill du inte sexa med mig längre ?
- Har du träffat en annan nu?
- Det har hänt ngt, ellerhur? Jag ser det fanme på ditt leende
Självklart ler jag som ett fån åt allt dumt han slänger ur sig. Herregud, har han inte
hört talas om att det behövs humör och känsla för att sexa ibland ?
Nåväl... han slängde bort armen jag hade runt honom och vände sig om. Jag sa
ngra väl valda ord om hur illa jag tyckte han betedde sig, och gick för att sätta på TV;n
i ren trots.. men han sa inget.. och låg kvar.
Därför gick jag in och krävde en förklaring... vi tjötade i ngn minut om ditt och datt,
och sen tog han tag i mig för att jag skulle lägga mig bakom honom, vilket jag gjorde.
När tiden gick kände jag mer och mer för att ställa allt till rätta igen.. så jag smög
ner handen och.. awell.. jag trodde faktiskt att han sov, men han vaknade minsann till
liv någorlunda och lyckades genomföra sexakten. =) Dumma dumma exet...
Jag kan bara inte hjälpa att tycka om honom.
Jag förbannar mig till att stanna kvar.
Jag försvinner alltid när det blir för öppet, för personligt och för.. läskigt.
Det värsta är att jag själv väljer vad jag ska skriva, med andra ord är
det mitt fel att jag låter det gå så långt att jag inte "vågar" stå för vad jag skriver.
Det jag skriver är alltid sant givetvis.. och jag menar också allting jag skriver.
Men samtidigt... jag rymmer ju ifrån allt nuförtin'. Jag har blivit så rädd för saker
och ting utan någon som helst grund för det. Jag vågar inte öppna mail, jag är
rädd att det ska stå något dåligt, särskilt mail ifrån lärare t.ex. jag tar för givet att
de inte ska tro på mig när jag skriver att jag är frånvarande/sjuk. De kanske
skriver att jag kommer att få ett lägre betyg eller att jag missar för mycket...
Jag har levt så länge på att göra bra ifrån mig.. och nu när jag tappat motivationen
så är det också inte konstigt att jag tappar det enda jag känner mig bra på.
Skolan har alltid varit vad jag koncentrerat mig på... fram tills att jag blev sjuk,
sjukskrevs och höll mig borta i närmare ett år. Jag har alltid varit så "duktigt", och
nu sitter jag rejält i skiten igen. Jag har dessvärre (dess bättre?) läst psykologi;
både A och B nu det senaste året... och jag har förstått att det inte bara är
en dålig barndom eller hemska upplevelser man behöver fly ifrån. Jag har alltid
undrat över varför jag är så olycklig, ledsen och annorlunda i humör och psyke
när jag jämför med mina systrar.
Men nu har jag kommit underfund med att det antagligen (i min situation) handlar
om att jag saknar... jag saknar något, och det är vad många människor gör idag.
När man saknar är det oftast något annat som tar vid som vi använder istället för...
.. Säg människor som använder sig av mat, eller droger; som alkohol eller knark, eller
de som skär sig, osv. Detta är bara några exempel och jag använder mig av två
(som jag vet) av dem. Jag vet att jag saknar mycket. Jag vet att jag kan sätta fingret på
mycket av det.. jag studerar, men jag har inga pengar... (förrän snart, förhoppningsvis..
jag har nämligen tagit ut pengar från ett konto mina päron förvaltat med aktier och fonder)
Men... det är inte bara pengar i sig jag saknar, jag saknar .. att inte kunna shoppa nya
skor, kläder, ta mig ett glas på stan, gå ut och festa på fredag och lördagskvällar, jag
saknar att kunna köpa anständiga presenter till mina familjemedlemmar, jag saknar att
LEVA. Du kan inte leva utan pengar. Det är vad som sätter mig i nästa situation...
När jag blir ledsen och deprimerad stänger jag alla andra ute. Skulle du tro mig när jag
säger att jag har svårt för att kontakta mina syskon som jag känt i hela mitt liv ? Eller
att jag väljer att inte svara när mina föräldrar ringer ? Jag är återigen rädd för dåliga
besked... och jag stänger alla andra ute så fort jag inte fungerar som jag önskar.
jag avskyr telefoner.. jag avskyr kontakt med andra människor... egentligen hatar, ja,
jag hatar mig faktiskt för att jag är byggd såhär.
"men du kan ju välja själv hur du vill ha det", jovisst... jag kan kämpa och förändra. Men min
farsas gener gör sig väl påminda. Det är en sån otrolig kamp att gå emot, och jag orkar inte
som det ser ut nu... eller har gjort på länge. Jag väljer att go with the flow...
Jag kan inte nog understryka hur lycklig jag är över att jag och mitt Ex är så nära fortf. och
förhoppningsvis fortsätter att vara. Han ringer stup i ett... och jag ringer i princip aldrig, jag
tycker somsagt inte om människor när jag mår dåligt.. eller jo, det gör jag. Jag älskar människor, och så fort jag kommer ut i bland dem så trivs jag, tilltalad eller inte, bara för att synas med dem.
Men.. Jag .. vet inte, det är som om jag vill att han alltid svarar när jag ringer, men eftersom han bor med sin mamli och broder så finns det ju risk att de svarar också. Egentligen är det så patetiskt och sjukt, även från mitt perspektiv. Jag kan bara inte hjälpa det. Det ända jag vet är att jag är tacksam för att han finns i mitt liv.. för att han bryr sig och alltid hör av sig. Jag älskar honom för det, och för mycket annat.
Något jag också vet är att det finns något som börjar ta över mitt liv, jag tillåter det, uppmuntrar det.
Det är väl typiskt i dagens samhälle alltihop, jag känner mig inte det minsta unik i andras ögon, men
i mina egna är det ingen annan som har det som mig. Det är iofs sant på ett sätt, eftersom jag är en människa med egna förutsättningar, eget förflutet, egna rädslor och knasigheter för mig.
Jag vet bara att jag behöver en kick. Jag låter mig mögla bort i min instängda lägenhet.. inuti så sliter och river det i mig.. ytligt sätt gör jag inget annat än att gå mina obligatoriska promenixar med
min vovve, läser, tar till ett behov för att släcla vad jag trånar, längtar och saknar.. sjukskriver mig från skolan... jag gör ingenting, och jag längtar bort.
Jag längtar till den dagen jag vågar lita på människor. Jag känner inte ens mina älskade systrar, och mina päron är så långt borta... den enda jag verkligen litar på är mitt Ex. Det gör mig något så otroligt ledsen.
Det värsta är att jag själv väljer vad jag ska skriva, med andra ord är
det mitt fel att jag låter det gå så långt att jag inte "vågar" stå för vad jag skriver.
Det jag skriver är alltid sant givetvis.. och jag menar också allting jag skriver.
Men samtidigt... jag rymmer ju ifrån allt nuförtin'. Jag har blivit så rädd för saker
och ting utan någon som helst grund för det. Jag vågar inte öppna mail, jag är
rädd att det ska stå något dåligt, särskilt mail ifrån lärare t.ex. jag tar för givet att
de inte ska tro på mig när jag skriver att jag är frånvarande/sjuk. De kanske
skriver att jag kommer att få ett lägre betyg eller att jag missar för mycket...
Jag har levt så länge på att göra bra ifrån mig.. och nu när jag tappat motivationen
så är det också inte konstigt att jag tappar det enda jag känner mig bra på.
Skolan har alltid varit vad jag koncentrerat mig på... fram tills att jag blev sjuk,
sjukskrevs och höll mig borta i närmare ett år. Jag har alltid varit så "duktigt", och
nu sitter jag rejält i skiten igen. Jag har dessvärre (dess bättre?) läst psykologi;
både A och B nu det senaste året... och jag har förstått att det inte bara är
en dålig barndom eller hemska upplevelser man behöver fly ifrån. Jag har alltid
undrat över varför jag är så olycklig, ledsen och annorlunda i humör och psyke
när jag jämför med mina systrar.
Men nu har jag kommit underfund med att det antagligen (i min situation) handlar
om att jag saknar... jag saknar något, och det är vad många människor gör idag.
När man saknar är det oftast något annat som tar vid som vi använder istället för...
.. Säg människor som använder sig av mat, eller droger; som alkohol eller knark, eller
de som skär sig, osv. Detta är bara några exempel och jag använder mig av två
(som jag vet) av dem. Jag vet att jag saknar mycket. Jag vet att jag kan sätta fingret på
mycket av det.. jag studerar, men jag har inga pengar... (förrän snart, förhoppningsvis..
jag har nämligen tagit ut pengar från ett konto mina päron förvaltat med aktier och fonder)
Men... det är inte bara pengar i sig jag saknar, jag saknar .. att inte kunna shoppa nya
skor, kläder, ta mig ett glas på stan, gå ut och festa på fredag och lördagskvällar, jag
saknar att kunna köpa anständiga presenter till mina familjemedlemmar, jag saknar att
LEVA. Du kan inte leva utan pengar. Det är vad som sätter mig i nästa situation...
När jag blir ledsen och deprimerad stänger jag alla andra ute. Skulle du tro mig när jag
säger att jag har svårt för att kontakta mina syskon som jag känt i hela mitt liv ? Eller
att jag väljer att inte svara när mina föräldrar ringer ? Jag är återigen rädd för dåliga
besked... och jag stänger alla andra ute så fort jag inte fungerar som jag önskar.
jag avskyr telefoner.. jag avskyr kontakt med andra människor... egentligen hatar, ja,
jag hatar mig faktiskt för att jag är byggd såhär.
"men du kan ju välja själv hur du vill ha det", jovisst... jag kan kämpa och förändra. Men min
farsas gener gör sig väl påminda. Det är en sån otrolig kamp att gå emot, och jag orkar inte
som det ser ut nu... eller har gjort på länge. Jag väljer att go with the flow...
Jag kan inte nog understryka hur lycklig jag är över att jag och mitt Ex är så nära fortf. och
förhoppningsvis fortsätter att vara. Han ringer stup i ett... och jag ringer i princip aldrig, jag
tycker somsagt inte om människor när jag mår dåligt.. eller jo, det gör jag. Jag älskar människor, och så fort jag kommer ut i bland dem så trivs jag, tilltalad eller inte, bara för att synas med dem.
Men.. Jag .. vet inte, det är som om jag vill att han alltid svarar när jag ringer, men eftersom han bor med sin mamli och broder så finns det ju risk att de svarar också. Egentligen är det så patetiskt och sjukt, även från mitt perspektiv. Jag kan bara inte hjälpa det. Det ända jag vet är att jag är tacksam för att han finns i mitt liv.. för att han bryr sig och alltid hör av sig. Jag älskar honom för det, och för mycket annat.
Något jag också vet är att det finns något som börjar ta över mitt liv, jag tillåter det, uppmuntrar det.
Det är väl typiskt i dagens samhälle alltihop, jag känner mig inte det minsta unik i andras ögon, men
i mina egna är det ingen annan som har det som mig. Det är iofs sant på ett sätt, eftersom jag är en människa med egna förutsättningar, eget förflutet, egna rädslor och knasigheter för mig.
Jag vet bara att jag behöver en kick. Jag låter mig mögla bort i min instängda lägenhet.. inuti så sliter och river det i mig.. ytligt sätt gör jag inget annat än att gå mina obligatoriska promenixar med
min vovve, läser, tar till ett behov för att släcla vad jag trånar, längtar och saknar.. sjukskriver mig från skolan... jag gör ingenting, och jag längtar bort.
Jag längtar till den dagen jag vågar lita på människor. Jag känner inte ens mina älskade systrar, och mina päron är så långt borta... den enda jag verkligen litar på är mitt Ex. Det gör mig något så otroligt ledsen.
